Ancestral wounding är en vanlig term inom den spirituella världen som syftar till att vi alla är en länk i en kedja av kausaliteter som sträcker sig både bakåt och framåt i tusentals generationer. Besluten dina förfäder tog, eller trauman de utsattes för lever alltså vidare i dig och tar sig uttryck i ditt liv på olika vis. Ditt liv har tagit en annan kurs på grund av de val eller tillfälligheter som dina förfäder stått inför före dig - oavsett om de t.ex. utvandrat, överlevt förintelsen, krigat i Irak, blivit förslavade, utsatta för sexuellt våld eller utstötta från sin familj.
Vi upplever livet som att vi alla befinner oss här på jorden i en egen kropp och med olika upplevelser, trossystem och åsikter över vad som är rätt och fel - och det stämmer om man bara skrapar på ytan. Men gräver man i vårt inre hittar man de - inte bara själsliga och externa resultaten utav våra förfäders liv - utan även de genetiska ärren.
Detta innebär inte bara misär och elände som det först kan låta som, utan också en fantastisk möjlighet. En möjlighet att läka gamla sår som lever vidare i generation efter generation i din familj och ge dina barn och barnbarn en helt annan förutsättning. Något som i sin tur också influerar människorna runt dig i detta jordeliv, det sociala kollektivet och faktiskt till och med människan som art. För när vi läker våra egna sår gör vi det inte bara för oss själva utan det sprider sig exponentiellt.
Detta är en gåva du kan ge de dina som levt före dig. De som lämnat kvar rester av ouppklarade själslig smärta, nedärvda genom årtionden, förvarade genom outtalade avtal om att vidmakthålla dem. Tills nu. Möjligheten att sluta cykeln och skapa en ny förutsättning för framtida generationer ligger i dina händer.
Du kan välja att se det som en börda och vända blicken bort. Det är hur såret fortsätter att leva vidare. Eller så ser du detta som en gåva och ära, en möjlighet att bidra till de liv du kanske aldrig kommer att få känna. De namn som kanske aldrig kommer att känna till ditt. Du kan välja att läka dig själv, och i förlängningen även dem. Finns det någon finare gåva än det?
Hur vet man om det handlar om ancestral wounding?
Kanske kommer du från en bakgrund av alkoholism, från människor som fann tröst från något som kändes outhärdligt genom alkohol eller droger. Kanske ser du en linje av våldsamhet och ilska i din släkt, människor som varit destruktiva mot sig själv och andra. Kanske försökte din släkt förtvivlat passa in i en värld där de aldrig lyckades assimilera sig - kanske var de "outsiders". Kanske är dina släktingar överlevare, som kämpat inre och yttre krig - konflikter som nu förts vidare till dig.
Känner du igen mönster inom din familj, eller dig själv som t.ex.
Depression / ångest
Misshandel
Missbruk
Osäkerhet / lågt egenvärde
Rädsla för att bli övergiven
Dysfunktionella förhållanden
Känsla av att sitta fast
Brist / knapphets-mindset
Huvudvärk / migrän
Känsla av dimmighet
Inte veta vem du är, eller varför du är här
Bortkopplad känsla från dig själv eller universum/Gud/spirit
En känsla av att något saknas
En oförmåga att vara fullt närvarande i ditt egna liv
Då kan det handla om ancestral wounds. Det kan vara obehagligt att titta närmre på sådana här mönster och sår. Det kan vara enklare att låtsas som ingenting, vända bort blicken, undvika, trycka ner. Men när du tittar på såren, låter dem synas och tar hand om dem så att de läker. Då ger du bara inte den mest värdefulla av gåva till dig själv, utan även till de runt dig, de som kommer efter dig och de som levt före dig.
Och ja - det finns vetenskapliga belägg...
Såhär är det. Vi föds med en genetisk uppsättning och beroende på vår miljö utvecklas vi på olika vis. Socioekonomisk tillvaro, landet vi bor i, staden vi bor i, gatan vi bor på, barnen vi leker med, maten vi äter, hygienen vi håller, anknytningen vi formar, relationerna vi bygger, sjukdomarna vi får, medicinerna vi äter. Allt influerar hur vår hjärna och kropp utvecklas - vår biologi. Får vi tillräckligt med mat, för lite vitaminer, lever kring droger, andas vi in mögeldoft eller äter vi entrecote - blir vi duktiga på matte, är vi klassens clown, blir vi mobbade, är vi duktiga på fotboll. Allt hänger ihop i ett komplext samspel mellan det DNA vi fått som grund av våra föräldrar och den miljö vi befinner oss i.
Vi är genetiskt predisponerade för vissa beteenden eller sjukdomstillstånd - som t.ex. hjärtsjukdomar, cancer, dyslexi eller narcissism. Precis på samma sätt ärver vi trauman och sår, eftersom de förändrar våra celler och vår genetiska uppsättning. Sjukdomar och beteenden kan visa sig direkt efter födsel men andra kan ligga latent och behöva aktivering av en trigger - t.ex. kan vi ha lättare för att utveckla hjärt- och kärlsjukdomar men eftersom vi (till skillnad från våra föräldrar) tränar mycket och äter bättre mat så aktiveras inte sjukdomen. Om vi triggar sjukdomen eller beteendet som ligger latent, medvetet eller omedvetet, genom t.ex. sämre kost och mindre träning, eller genom chocken från när ens familj tragiskt går bort, eller genom att vi stöter på en ohälsosam partner, eller att vi åker som soldat till Irak - så tar vårt liv en annan riktning.
Jag hoppas ni hänger med.
Hypotesen att en individs upplevelser förändrar celler och beteenden hos sina framtida barn och barnbarn är accepterad brett inom forskningsvärlden. Här finns en superintressant artikel med flera exempel på studier.
Enligt behaviorismen - ett psykologiskt förhållningssätt - är det alltså miljön som bestämmer en individs beteende. Som jag nyss förklarade ovan. Men enligt Albert Bandura är den förklaringen för simpel. Han byggde en bro mellan behaviorismen och kognitivismen och menar att miljön absolut bestämmer individens beteende, men individens beteende influerar också miljön. Bandura introducerade teorin om modellinlärning. Alltså att vi återskapar beteenden vi ser. Vi tenderar återskapa och "följa våra föräldrars fotspår" eftersom att det är så vi lärt oss att världen funkar. Här kan du läsa mer om Banduras kultförklarade experiment Bobo-doll Experiment eller Little Albert Experiment. När vi gör som vi lärt oss, så lär sig våra barn och barnbarn av de beteendena. Vi konserverar, återupprepar och för vidare generationella sår och skador - men DU har makten att bryta trenden.
Hur läker man ancestral woundings?
Det krävs mod. Jobbet är inte enkelt. Det är inte bekvämt. Det handlar om att sluta låtsas, förneka eller undvika. Det handlar om att vara radikalt ärlig mot sig själv och andra, en ärlighet som kanske inte gör dig till den mest populära i klassen - men den sortens ärlighet som omkalibrerar DNA.
Om vi bryter kedjorna av våld, missbruk eller andra nedärvda limiterande trossystem så får våra barn och deras barn en mängd potentialer och möjligheter som våra förfäder aldrig hade tillgång till. Men också potentialer och möjligheter för dig själv, att leva ett annat typ av liv, att må på ett annat typ av sätt, att ha andra typer av relationer.
Världen är inte som den är. Den är som du är.
Björn Natthiko Lindeblad säger det, och jag säger det med honom.
Så - om du är tillräckligt medveten för att ta det här till dig då är du också lämpad att göra förändringarna som krävs. Och jag tycker att du är så j*vla värd det. Dina förfäder är värda det. Dina framtida barn är värda det. Du måste bara känna att du, och dem, är värda det - för dig. Sen sätter vi igång.
Vet att du inte kan förändra någon annan än dig själv Du kan inte räkna med att någon annan i din familj vill förändras. Dessa mönster kan ha pågått och befäst sig i flera hundra år. Allt du kan göra är att justera sättet som du interagerar med andra som verkar i dessa mönster, om du väljer att ha med dem att göra alls. Rikta ditt ljus inåt.
Identifiera dina mönster Vilka är rötterna till dina mönster? Hitta roten till din frustration. Varför blir du frustrerad? Är det skuld, kontroll, manipulation? Offer, förövare eller åskådare? Handlar det om egenvärde, att vara martyr eller självoffrande? Är det exkludering, val av favoriter eller fördömanden? Är det otillförlitlighet, lögner eller bedrägeri? Kanske själv-sabotage, rädslor eller negativ besatthet?
Studera dina mönster När triggas du så att dina mönster aktiveras? Återskapas upplevelserna från din barndom i andra sammanhang än i din släkt? Återskapar du dina föräldrars beteenden? I ett försök att rebell mot dessa mönster, har du polariserat dina beteenden?
Identifiera dina triggers Är det andra människors beteenden som triggar dig? Vad är din reaktion när du blir triggad? Vad händer om du utmanar din trigger? Behöver du kanske bli tydligare i att sätta gränser, eller lära dig släppa saker. Jag har skrivit mer om triggers här.
Ta ansvar Du håller i nycklarna. Din lycka ligger i din perception av nuvarande stund på jorden. Ta ansvar för hur du reagerar när du blir triggad. Hitta nya sätt att svara på situationer som triggar dig (för du kommer bli triggad). Gör din lycka till en prioritet. Det må låta själviskt, men var lojal till din lycka först - sen andra människor. Det är okej att lämna relationer bakom dig, till förmån för ditt välmående. Visa tacksamhet gentemot dig själv för att du gör detta arbete.
Förlåt Om du inte förlåter andras handlingar blir du en fången av det förflutna. Det finns inget starkare än att förlåta. Vårt ego håller oss fast i negativa cykler, när vi förlåter kan vi släppa taget om vårt förflutna, lära oss av det som varit och röra oss framåt genom real growth. Ibland måste nertrycka känslor få flöda ut innan vi kan förlåta och gå vidare. Så låt dem flöda. Sen förlåter vi och väljer något nytt.
Skapa nytt När du vet vad du inte vill ha kan du också formulera vad det är du vill ha i ditt liv. Hur vill du att dina relationer ska se ut, hur vill du reagera på situationer, hur vill du leva ditt liv? Om ditt mönster är att du ljuger och manipulerar kan en affirmation vara "Jag är ärlig i mina intentioner. Jag är en genuin man/kvinna som står för mitt ord. Jag är omgiven av människor som speglar min autenticitet och integritet".
Sök support Andra kan se saker vi själva inte kan se. Öppna upp för hjälp - om det så är en vän, partner, livscoach eller terapeut så kan andra människor stödja oss i vår utveckling och ge konstruktiv kritik. En person som kärleksfullt "call us out on our shit" som vill hjälpa oss läka. Processen kan fortsätta veckla ut mer mönster och beteenden som vi kan jobba med, the path of healing tar liksom inte slut. Den är pågående. Vi fortsätter veckla ut och veckla ut - och tillsammans kan vi evolve till att bli de emotionellt och spirituellt medvetna människor vi var ämnade att bli.
I min egna resa, i studier av ancestral wounding och läkning av mönster inom mig själv har det hjälpt otroligt mycket att undersöka mer om vart mönstren kommer ifrån. Det har varit ovärderligt för mig att prata och fråga min mamma, mormor, farmor om släktingars erfarenheter och liv - och det har hjälpt mig kartlägga mina egna mönster och sår. Bara samtalen i sig kändes läkande. Så har man familj i livet som bär på kunskap och kännedom ser jag verkligen värdet i att sätta sig ner med dem och öppna upp för samtal. Kanske blir det på något vis även läkande för dem.
Kärlek och ljus. Och lycka till!