En förutsättning för ljus är att det också finns mörker. Utan kontrasterna vet vi ingenting om någonting. Vi vet det innerst inne - att mörkret måste finnas för att ljuset ska kunna strila igenom. Men hur orkar vi med när livet gång på gång visar sig från sin mörka sida, när tillvaron upplevs nattsvart och gryningen inte kommer snabbt nog. När det känns som att vi sjunker, som att havets strömmar drar oss bortåt - utåt - neråt. När inget ljus går att nå. Vad är meningen med allt då?
När allt går åt helvete och allt gör ont, låt en liten, liten stjärna lysa på din himmel då. Stjärnan är din påminnelse om att där det finns mörker, där finns det ljus. Och kom ihåg, när natten når sin kulmen och det känns som att den aldrig ska ta slut, när himlen blir kolsvart och rädslan griper tag i oss. När det inte kan bli mer svart, det är då vi ser alla stjärnor som klarast.
Lagen om polaritet - the basics
Om du har lite förkunskaper om attraktionslagen eller läst mina tidigare inlägg så vet du lite i vilken riktning det här inlägget bär. Att förstå lagen om polaritet är en förutsättning för att leva ett uppfyllande och lyckligt liv. Energin vi sänder ut i världen spelar roll, inte bara för oss själva och våra relationer utan för alla våra mål och drömmar.
Allt har två poler: mörkt och ljust, kärlek och hat, bra och dåligt, attraktion och likgiltighet. Precis som ett batteri, plus och minus. Allt i hela universum har en motsatts, detta är vad som gör att vi kan leva livet till fullo - och tillåter oss uppskatta allt det goda i världen. Kan vi känna lycka utan att ha känt olycka? Kan vi känna kärlek utan att ha känt smärta? Ljuset finns bara om det existerar i kontrast till mörker. Kan vi värma oss solen utan att ha fryst i skuggan? "For every action, there is an equal and opposite reaction". Det är Newtons tredje lag om rörelse. Med det menade han att energier kommer i par: negativ och positiv, aktion och reaktion, maskulin och feminin. Precis som magneten drar till sig energier kan vi göra det. Vi behöver bara veta hur vi ska bete oss.
Livet är en enda stor jäkla kontrast
Att önska, begära, lusta efter något är i sig en negativ upplevelse - eftersom vi upplever avsaknad. Jag drömmer om kärlek för jag känner mig ensam, jag har ett begär efter mer pengar eftersom jag redan upplever mig inte ha tillräckligt. Jag fäster min uppmärksamhet på bristen av något. Och för er som har koll på er attraktionslag vet ni att vi attraherar samma energi vi sänder ut, men den manifesteras i fysisk form beroende på vad själva vi anser skapa energin (om det så är en bil, kärlek eller pengar som gör dig lycklig). Så när vi manifesterar och sänder ut energi ska vi ligga på samma frekvens av det vi vill attrahera: plus ger mer plus, minus ger mer minus. Och för er som är riktigt uppmärksamma tänker ni nu: men det är ju inte så en magnet funkar, magnet drar ju till sig motsatsen. Så hur hänger dessa två lagar ihop?
Jo. Utan kontrasterna så vet vi inte vad vi drömmer om, vad vi vill manifestera i vårt liv, vilken frekvens vi vill ligga på. Vi behöver uppleva brist, negativa upplevelser, låg frekvens för att förstå vad det är vi önskar. Precis på samma sätt som vi behöver känna negativa känslor för att bli tillräckligt motiverade till förändring. Vi ska alltså omfamna och välkomna negativa upplevelser, eftersom de gör det möjligt för oss att förstå, justera och manifestera det vi önskar. Kom ihåg - inget ljus utan mörker, ingen kärlek utan smärta osv. Om jag inte känner ensamhet, brist av närhet, hur ska jag då förstå att jag behöver närma mig andra människor? Och på andra hållet, om jag inte känner smärta efter ett uppbrott från en kärlekspartner - hur ska jag då veta att jag älskat? Vi behöver kontrasterna, men vi kan bli duktigare på att acceptera dem och manifestera vad vi vill ha i vårt liv.
När vi väl förstår vad vi inte vill ha, kan vi börja formulera vad vi vill ha i vårt liv. De flesta önskningar börjar på låg frekvens, men genom att öva på att formulera oss kan vi höja vår frekvens och manifestera verklig förändring. Här kommer ett exempel:
Det gör ont, jag är rädd, jag har ångest. Jag lyckas pinpointa att det är ensamheten som skapar de negativa och obekväma upplevelserna. Jag kommer fram till att jag inte vill vara ensam.
När jag formulerar min önskan kan jag inte säga "jag vill inte vara ensam" för då attraherar jag mer ensamhet. Men om jag formulerar mig som "jag vill känna kärlek" DÅ kan vi börja jobba på vår frekvens.
Genom att leva som att vi redan har kärlek, känner kärlek, uppskattar den kärlek vi ser runt i kring oss (som ett bevis på att det verkar finnas där ute) och suga upp kärleken vi får som en svamp då gör vi manifesteringen verklig. Kärlek till vännerna, kärlek till familjen, kärlek till mig själv. Du börjar se all kärlek runt i kring dig, den fanns ju där hela tiden? Vi ändrar önskan från "jag vill" till "jag känner".
Du finner ljuset i det mörka - och attraktionslagen kan leverera mer av samma vibration dvs ännu mer kärlek.
OBS: Om det är viktigt att kärleken kommer i form av en man eller kvinna som gillar padel, rött vin, hundar eller Håkan Hellström - by all means släng med det i beställningen. Om man nu kan manifestera fram allt man önskar och begär, då kan man göra det ordentligt.
Poängen är - kontrasterna gör det möjligt för oss att justera vår verklighet. Det är först när vi upplever något obekvämt och mörkt som vi förstå vad vi inte vill ha - och då kan vi omformulera det till vad vi vill ha.
Allt i livet som är värt någonting, är baklänges
Precis som längtan efter något i sig är en negativ upplevelse, är acceptansen av de negativa känslorna (eller bristen) i sig en positiv upplevelse. Den här lagen om bakvändhet går att applicera på de flesta aspekter av vår hälsa och relationer. Här kommer ett litet axplock som inspiration, översatt från markmanson.net:
Kontroll: desto mer kontroll vi försöker ha över våra känslor och impulser desto mer maktlösa känner vi oss inför dem. Om vi accepterar våra känslor och impulser som okontrollerbara - då kan vi också rikta och processa dem bättre.
Frihet: längtan efter frihet får oss ironiskt nog att känna oss mer fångna. När vi begränsar oss genom att välja och committa till något kan vi också uppleva känslan av frihet.
Lycka: desto mer vi anstränger oss för att känna oss lyckliga, desto olyckligare blir vi. Genom att acceptera olyckan tillåter vi även lyckan.
Säkerhet: desto mer trygghet vi jagar desto mer otrygga känner vi oss. Det är först när vi känner oss bekväma i osäkerheten vi kan känna oss trygga.
Kärlek: desto mer vi försöker få någon att älska och acceptera oss desto mindre kommer de att göra det - och framförallt desto mindre älskar vi oss själva.
Självförtroende: desto mer självförtroende vi försöker känna, desto mer osäkerhet och ångest skapar vi. När vi accepterar våra fel kan vi känna oss bekväma med oss själva.
Förändring: desto mer vi desperat försöker förändra oss, desto mer kommer vi känna att vi aldrig riktigt duger. När vi istället accepterar oss själva så växer och utvecklas vi (och hinner inte ens fundera över vad vi skulle vilja ändra för vi är för upptagna med att göra coola saker).
Mening: desto mer vi jagar en djupare mening med vårt liv, desto mer ytliga och självupptagna blir vi. Desto mer vi försöker addera mening till andras liv - desto större inverkan gör det på vårt egna liv.
Hur en Australiensisk surfare räddade mitt liv utan att veta om det
2014 gick jag igenom mitt livs värsta breakup. Jag slutade äta, började hälla i mig alkohol, rökte cigaretter, grät på dansgolv och värst av allt - jag fortsatte jobba tillsammans med mitt ex. Vi fortsatte såra varandra, hamnade i varandras armar, bröt upp igen, hade djupa samtal, bråkade på jobbet, skadade varandra djupt. Såret i mig var infekterat, vi petade både i det konstant. Jag fick ingen chans att läka. Vid ungefär samma tidpunkt kom en av mina bästa vänner hem från Australien, hon kände sig vilsen, hade tappat sin ledstjärna på vägen även hon genom obesvarad, olycklig kärlek. Det blev många timmar och många koppar te den hösten. Tillsammans utforskade vi vår spiritualitet, vi båda var intresserade - och to be honest, vi båda var i stort behov av mirakel.
Min vän berättade en historia för mig en av alla gånger vi satt ute på ett fik med en varsin stor kopp te. En australiensisk surfare hade berättat historien för henne, egentligen med ett varningens finger, och kanske inte som en livs-visdom vi skulle bära med oss många år senare. Han sa:
Att i Australien växer surfarna upp i sitt egna vatten. De känner till varenda sten, de kan varenda våg, de har koll på hajarna, de vet vart strömmarna går. När turister kommer och börjar surfa i för dem, okända vatten, brister kunskaperna. De må vara duktiga surfare, men de kan inte vattnet som lokalborna gör. Så de ger sig ut - de rider vågorna, utmanar ödet, tar ut en sväng. Det krävs inte mycket för att man ska hamna i en ström, och i Australien är de starka. Med enorm naturkraft drar strömmen ut surfaren som hamnat snett i havet, bort från land, ut i det djupa, det mörka. Surfaren drabbas av panik, och försöker simma emot strömmen för sitt liv. Kraften är för stor och surfaren dras längre och länge ut, kämpar för sitt liv. Mjölksyran kommer och paniken växer i hans bröst. Efter en stund börjar kroppen ge upp, musklerna orkar inte mer, strömmen drar kroppen längre och längre ut och surfaren sjunker längre och längre ner. Det går snabbt när man kämpar mot en så stark naturkraft, och surfaren förlorar kampen. Hans motstånd räckte inte till. Han drunknar.
För en lokalbo som hamnar i en ström blir utfallet annorlunda, han vet hur strömmarna går, han känner till sitt vatten. När han tar ut en sväng och hamnar snett i en ström suckar han djupt av irritation - sen lägger han sig på rygg. Han vet att han inte kan ta sig härifrån, han vet att det inte tjänar till att göra motstånd, så han lägger sig på rygg och han accepterar. "Alright, det här kommer ta ett tag - men det finns ingenting jag kan göra åt det, lika bra att njuta av åkturen." När strömmen dragit ut honom långt ut i havet, där djupet är läskigt mörkt och vågorna vildare, då vänder den. Strömmen gör en u-sväng och vänder om. Surfarens kropp glider sakta men säkert tillbaka in mot land och när han väl kommer fram är han lugn och trygg. Nej, det blev inte riktigt som han hade tänkt sig. Det tog lite längre tid, och det var emellanåt ganska tråkigt att ligga där och guppa - men han hann meditera, titta upp på molnen, andas några djupa andetag och tänka på hur mycket han älskade havet.
Av historien lärde jag mig att motstånd aldrig är bra. Att kämpa emot en kraft vi inte kan rå på gör oss orkeslösa, vi tappar hopp, vi drunknar. När en kraft för oss i en oväntad riktning vi inte hade tänkt ta - lägg dig på rygg, acceptera att du inte kan göra något just nu, gör det bästa av situationen - njut av åkturen, snart är du tillbaka i hamn. Historien dammar jag av i mitt inre många gånger, jag har delat med mig av den till många vänner, familjemedlemmar, okända sorgsna själar jag kommit i kontakt med. Jag kommer bära den med mig länge - gör inte motstånd, acceptera, njut så gott det går av åkturen.
Jag fick acceptera breakupet och jag visste att jag aldrig skulle kunna läka genom att vara kvar. Jag började hitta känslan av styrka, kärlek till mig själv och jag visste - jag måste bort. En vanlig dag skrollade jag igenom Facebook, en reklam för att bli aupair kom upp. Jag hade aldrig velat bli aurpair, men jag såg min snabbaste biljett ifrån situationen - jag får flyg, boende och jobb klappat och klart. Det fanns tre olika resmål, USA (nä tråkigt dit åker alla au pairer), England (nä tråkigt det är för nära), Nya Zeeland (JA JA JA, helt annorlunda, på andra sidan jorden, exotiskt, ett äventyr jag tar det!). Jag signade upp mig, och en månad senare satt jag på planet. Jag slutade göra motstånd, accepterade min situation (justerade min vibration), universum levererade en resa, sen njöt jag av åkturen.
(INSTICKARE: om du också sitter i en sits där du har svårt för att ta ett beslut, inte vet vad du känner och vill. Läs mitt inlägg Hjälp! Jag vet inte vad jag vill, hur tar jag ett beslut?. Låt dig också inspireras av hur jag tog beslutet att åka till Nya Zeeland.)
När mörkret kommer och allt gör ont, fortsätt
När tillvaron är svart som natten, när du inte ser någon lösning, inget slut i sikte. Kom ihåg att det alltid är som svartast innan gryningen. Ibland måste det bli sämre innan det kan bli bättre. Ibland måste vi hela vägen ut på de djupa vattnen innan strömmen kan vända. Ibland måste vi sjunka hela vägen ner på botten innan vi kan putta ifrån med fötterna och glida upp mot ytan igen. När du är rädd som fan och inte ser ljuset - fortsätt gå lite till. Lite till. Lite till. Efter regn kommer solsken, efter stormen kommer lugnet. Askan är den bästa jorden. Det finns så många uttryck kring det för att det är sant. När vi vågar befinna oss i mörkret, accepterar det, känner tillit och låter vågen föra oss vidare - så når vi snart land. Håkan sjunger:
Fortsätt, när mörkret kommer och allt gör ont. Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod. Som ett hjärta som vägrar sluta slå. När varje bön gått åt, fortsätt.