Hur älskar man sig själv - och lever i sin sanning?

Att leva i sin sanning, i sin essens. Fullt ut. Unapologetically. Att leva på ett sätt så man inte skäms över den man är, att våga måla sin värld i alla färger som paletten har. Att låta kropp och sinne få ta plats - universum har obegränsat med plats - och du kan ta hur mycket du vill.


Det är en helt otroligt befriande känsla.


Men det är inte det lättaste alla gånger. Och det sker inte över en natt.


Beroende på hur djupt befästa ens mönster är, vad man har med i bagaget, hur väl bevandrad man själv är inom sitt inre osv kan mitt allra första råd allt som oftast vara att gå i terapi. Det är fantastiskt lyxigt att få ägna sig helt åt sig själv tillsammans med en oberoende människa som bara finns där för en och ens bästa - utan agendor eller egna åsikter. Och om man inte hittar rätt, då ska man byta, och åter byta tills man gör det. För när man hittat rätt, då är det life-changing. Men om man inte vill börja i den djupa delen av bassängen kan man med fördel börja med detta inlägg istället. Och doppa tån.



En insikt jag fick ganska tidigt i livet var att alla inte kommer tycka om mig. Någon kändis sa på tv lika många som älskar dig, lika många kommer hata dig. Och jag köpte det. Så det gjorde aldrig så ont i mig när någon inte gillade min energi eller vad jag erbjöd världen - jag visste det fanns människor som älskade hela mig och så länge jag höll mig till det var jag trygg. När vi har en, två eller fler personer i vår närhet som älskar oss för dem vi är och speglar oss och bekräftar oss så formas våra identiteter som de ska. Där har vi en grundtrygghet som inga populära kids kan ersätta!


Och när jag stötte på någon som inte vibeade med mig blickade jag inåt och frågade om jag själv gillade det jag erbjudit i energi. Om jag gjorde det, ryckte jag på axlarna och vände på blicken. Om jag genuint kände att jag agerat rätt, för mig. Om jag inte gillade vad jag gjort eller sagt jobbade jag med mig själv. Grundregeln ligger i att aldrig låta någonting utanför sig själv avgöra vad man tycker om sig själv. Även om det är svårt ibland, speciellt när personen som tycker annorlunda är någon vi älskar. Men lever man i sin sanning och agerar utefter vad ens inre röst och känsla säger är det inte många som kan få en att tro på något annat. Det är så sjukt mäktigt.



Vikten av att ifrågasätta sig själv. Är paradoxal men minst lika viktig som att låta den inre rösten finnas och höras. Vi tjänar ganska mycket på att ha som grundinställning att ifrågasätta våra tankar, ställa dem mot varandra och vända och vrida på dem lite innan vi bestämmer oss för vad som är sant - för oss. Ni vet vad Björn (Natthiko Lindeblad) brukar säga - tro inte på allt du tänker. Säger min inre röst att jag är sämst så betyder det inte att det är sant. Istället kan vi berätta för den inre rösten på ett rationellt och logiskt plan att - det vet du faktiskt inte. Allt är relativt. Vi tror att vi förstår och vet så mycket, men det gör vi inte. Vem är jag att säga att något är på ett visst vis? Vem är jag att säga att spöken inte finns? Vem är jag att säga att någon är en idiot? Vem är jag att säga att ditten eller datten är fel? Desto snarare vi accepterar hur lite vi vet, desto snarare öppnar vi våra hjärtan för att förstå. Och det är en mycket skönare känslan att gå runt i världen och undra och ställa sig frågande till sig själv och andra, än att tycka och fördöma. Testa det vetja.


Och tänk - desto mer öppna och accepterande vi är gentemot oss själva. Desto mer låter vi andra leva, existera och ta plats i sin sanning. Magi!


Men ibland är vi inte nöjda med någon del av vårt liv. Det kan röra utseende, hälsa, relationer, karriär, levnadssituation, vår frisyr på huvudet eller vad som helst. Vi har så lätt för att klanka ner på oss själva, ifrågasätta "vad fan gjorde jag så för" och "varför kan jag inte vara mer sådär". Ofta hinner vi tänka ganska mycket skit innan vi förändrar vår situation - ibland kan vi hålla på i flera år, och vissa saker förändrar vi helt enkelt aldrig. Men det är så otroligt crucial att vi förstår här, att det enda vi behöver förändra är vårt tankesätt. Vi behöver inte checka in på ett ashram i en månad, meditera 3h per dag eller förändra vårt utseende i absurdum. När vi förlåter oss själva för sämre val vi gjort, förlåter oss själva för dumma saker vi tänkt, förlåter oss själva för de negativa spiralerna vi hamnat i. Då går de liksom upp i rök. Vi förlåter, och sen väljer vi något nytt istället. Vi kan inte välja vilka tankar som flödar in, men vi kan välja vilka vi låter glida förbi och vilka vi uppmärksammar. När vi fastnar vid en dålig tanke och kommer på oss - förlåt dig själv, och välj en ny.


Självklart får man älta, gör det en stund. Välj sedan något nytt.



Tacksamhet är kryptonit mot självhat. När vi fokuserar på vad vi är tacksamma för ger universum oss mer att bli tacksamma för. När vi fokuserar på vad som går fel och hur dåliga vi är, vad vi avskyr och helst hade sluppit - då tenderar grejerna hopa sig på hög. Universum svarar alltid med samma energi vi sänder ut och det finns bara två. Scarcity mindset och abundance mindset. Ett mindset av att saker fattas dig, och ett mindset av att du har allt du behöver. När du sänder ut att du har allt du behöver så ger universum dig mer. När du fokuserar på allt som saknas i ditt liv blir ditt liv bara mer tomt. En person som tänker på att den vill ha mer pengar känner sig fattig, medan personen som tänker att den kan köpa precis det den behöver känner sig mycket rik. Learn the difference - och justera.


Vi är programmerade för överlevnad och att alltid vilja mer mer mer. Därför går vi så himla dåligt ihop med sociala medier, choklad och candy crush saga. Lägg 3 minuter per dag med att tänka på vad du har. Inte bara fysiska ting som en sol som går upp, ben som kan gå, en säng som är varm, ett kylskåp med mat, en plånbok med pengar, en vän ett samtal bort. Utan också dina inre kvaliteter. Nästa gång du tänker på de långa fransar du inte fick - tänk på det fungerande öga du har. Och när du tänker på killen som inte älskar dig, tänk vad mycket du älskar - oberoende om han tar emot det eller ej. Vilket stort hjärta du har. Eller när du tänker på hur du kan gå ner ett par kilo, tänk på varenda organ i din kropp som jobbar varje sekund för att du ska överleva. Vår kropp kämpar och kämpar för att hålla oss vid liv, läker sår, växer ut nya naglar, rensar ut giftiga ämnen och skapar antikroppar - älska den för tusan. Den är så jävla värd det.


Och mitt sista råd för idag är att spendera tid med sig själv, att ha kul med sig själv, utmana sig själv, utforska sig själv, dansa med sig själv, sjunga själv, prata med sig själv, prova nya saker själv, välja saker utan att fråga någon annan om råd. Hur ska vi kunna älska oss själva om vi inte lär känna oss själva? Hur ska vi veta vad vår inre röst säger om vi lyssnar på allt utanför oss? Om vi jämför med vad andra gör? Om vi gör det vi tror att någon annan tycker låter bra? Om vi aldrig är med oss själva i tystnad - hur ska vår själ få tid och rum att sippra ut?


Du måste vara din egen hejarklack, du måste backa din egen rygg, du måste badda dig själv med bomull när det behövs, du måste vara din bästa vän. When you focus on the good, the good gets better. Universum möter dig där.


Och andas.


Puss.


0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla