Hur funkar meditation?

Idag blir de vetenskap - yay!

Men först lite background story:

Jag började med yoga första gången när jag var 13 år och följde med mamma på klasser. Sen har jag tränat på och av genom åren men verkligen landat som yogi år 2020. Parallellt med min yoga-resa har jag försökt mig på meditation, tyvärr utan vidare resultat. Avslappningsvideos, meditationskurser, Deepak Chopra-utmaningar... jag fick aldrig in knycken.

Tills nu! Under våren började jag meditera mer lättsamt och kontinuerligt - 10-15 minuter per dag till en guide på youtube. Lättillgängligt, gratis och jag kunde prova hundratals olika typer av meditationer tills jag hittade en video som gick hem hos mig - och det gjorde jag!

Jag lyckades (äntligen) komma ner i ett djupt meditativt sinnestillstånd där jag mötte mitt "higher self". Kroppen kopplas bort, tankarna försvinner och man guidas av sitt inre till högre vibration. Sen trallar man vidare med sin dag, eller somnar gott och känner totalt lugn, harmoni och tacksamhet. Fint! Men... vad händer egentligen i vår hjärna när vi mediterar? Vi får höra att vetenskapen backar meditation och att det är ett bra sätt att hantera stress men det som händer inne i vår hjärna är faktiskt pure magic, och värt ett inlägg tycker jag!

The real MVP: Neuroplasticitet

Hjärnan är plastisk - det betyder att den hela tiden skapar, bryter ner, bygger upp och omformar. Signalsubstanser (även kallat neurotransmittorer och kan vara dopamin, noradrenalin, serotonin, adrenalin, histamin etc.) bär på information. Denna information förs över från en neuron till en annan genom synapser och nervtrådar. Att hjärnan är plastisk innebär alltså att den konstant skapar nya neurologiska vägar samtidigt som den plockar bort och gör sig av med de vägar den inte behöver. Hjärnan kräver mycket av vår energi och därför behöver den prioritera - den har inte råd eller plats att ha kvar precis allt, så genom att rensa och bygga nytt optimerar den hela tiden sig själv.

När vi är små är hjärnan betydligt mer plastisk och desto äldre vi blir desto mindre plastisk blir den. Om ett spädbarn drabbas av en hjärnblödning eller slår i huvudet så en del av hjärnan skadas är barnets hjärna så plastisk att den ofta kan reparera sig själv. Och när det inte går att reparera en skada - då kompenserar ofta hjärnan med en lyxig renovering i en annan del istället. Men för en vuxen är det lite svårare, och för en åldring even more so.

Ett barn lär sig mycket och snabbt, utvecklingen av hjärnan är så intensiv att man nästan kan se det hända när man tittar in i ett barns ögon. Det är så många synapser och nervtrådar som kastas bort, byggs på nytt, görs om, kopplas om och hjärnan blir bättre optimerad hela tiden - det är för att allt är nytt för barnet. Det kommer så mycket stimuli och nya intryck hela tiden, kreativitet, lekar, nya ord, färger, former, lukter, erfarenheter. Men desto äldre vi blir desto mindre nytt. Vi går upp, äter samma frukost som alltid, går samma väg till jobbet, dricker kaffet på samma klockslag, äter lunch klockan 12, går hem när dagen är slut, handlar, lagar mat, kollar på tv, sover. Och när vi blir ännu äldre gör vi ännu mindre nya saker, lär oss ingenting nytt, gör som vi alltid gjort (om än lite mindre saker). Detta gör att vår hjärna degenererar - den blir mindre. Utan stimuli och ny information ser hjärnan ingen poäng med att optimera sig, riva, bygga eller uppdatera. Synapserna och nervtrådarna som finns duger bra för det liv man lever nu.. det räcker liksom.. så den blir sakta men säkert lite mindre och mindre.

Därför pratar man ibland om att man inte kan lära gamla hundar sitta (det kan man), eller att gamla människor blir gaggiga i huvudet. Alzheimers är direkt kopplat till degenerering av hjärnan - så att detta är något vi vill undvika är solklart. Men neuroplasticitet har fler positiva effekter än så: det gör att vi kan återhämta oss bättre från stroke, födelseskador, andra skador, bli bättre på att hantera och svara på konflikter, läka depression, missbruk, tvångsbeteenden, ADHD och mycket mer. Men hjärnan är neutral, den kan inte skilja på vilken neuroplasticitet som är bra eller dålig utan den lär sig genom repetitiva tankar, mönster, beteenden och rutiner. Därför kan det också göra depressioner, ångest eller över-reaktiva mönster djupare och mer befästa.

Lyckligtvis finns det några secret weapons (verkligen inte hemliga alls) som vi själva kan göra som ser till att hjärnan fortsätter vara plastisk - på ett bra sätt. Dessa är att vara med om nya positiva upplevelser, lära oss nya saker, motionera mera och *trumvirvel" meditation.

Meditation - den icke vetenskapliga vetenskapliga förklaringen

Det första steget i meditation är att betrakta sina egna tankar som moln, låta dem komma och låta dem gå. Desto mer vi gör detta och övar, desto mer kan vi, även när vi inte mediterar, bli bättre på att observera våra tankar - snarare än att befinna oss i tankarna. Det skapar liksom en liten plats mellan själva tanken och reaktionen (istället för att reagera på impuls*). När vi får den här lilla platsen mellan tanken och reaktionen så får vi större chans att VÄLJA vår reaktion. Se nedan bild.

*Att reagera på impuls betyder i detta fall - vilken än den neurologisk väg som är mest frekvent aktiverad just nu må vara.

När vi kan fråga oss - spelar det här någon roll? Hur påverkar det här mig? Får min road rage någon som helst effekt på personen som körde om mig? då kan vi även välja att ta ett djupt andetag och fortsätta sjunga med i låten på radion i stället.

Och DET HÄR skapar en helt ny neurologisk väg än den hjärnan förväntat sig. Över tid, när vi upprepar detta mönster - att välja annorlunda - så lär sig hjärnan anpassa sig till de nya reaktionerna och beteenderna. Det skapar nya neurologiska vägar och befäster dem. Snart nog är alltså vår nya impulsiva reaktion någon helt annan (en mer harmonisk, glad och sansad sådan). Vi kan nu reagera mer lugnt och alert på situationer som uppstår snarare än vildsint kasta tallrikar i golvet eller skrika åt främlingar på stan.

Sammanfattningsvis: meditation plockar dig från baksätet av ditt egna liv och sätter dig i förarsätet, skapar en liten plats mellan tanke och reaktion som gör att du hinner välja utfallet istället för att agera impulsivt, vilket i sin tur formar en förändring i upprepade beteenden som skapar nya neurologiska vägar i din hjärna - något som i sin tur skapar MER plats mellan tanke och reaktion.