Hur slutar jag bråka med min partner?


We have all been there alltså.. Bråk. Om när han åkte på golfresa när du fick ta sjuka barn, när hon flirtade öppet med din kompis, när han glömde hämta ungen på dagis, när hon har orimliga krav eller han aldrig engagerar sig tillräckligt. Och jag vet, du har mycket på jobbet, sov 2 timmar i natt, hann inte äta lunch och din kollega utöver härskartekniker på dig. Sen kommer du hem och möts av diskberg, mat som inte står på spisen, smutsiga strumpor på golvet och nej - han har inte handlat mjölk heller.



Man blir trött. Man blir ledsen. Man blir arg - och man bråkar, it's a part of life. Jag är en sån där person som tror på att bråk kan vara bra. Man får ut det man vill ha sagt, man rensar luften, man får svar, man kanske får förståelse, försonas och kommer närmre varandra. Men jag tror också på att det finns bra bråk och dåliga bråk, produktiva och destruktiva. Bråk kan vara bra när de för oss närmre varandra, och framåt mot gemensamma mål. Enligt forskning kan positiva konflikter visa på vilja, drivkraft, skapa energi, förbättra kommunikationen, neutralisera oro eller ångest och stimulera kreativt tänkande. Destruktiva konflikter försämrar i sin tur arbetsmoral, aktiverar försvar, skapar spänningar, kan leda till aggressiva utbrott och ger sämre trivsel. Bråk är inte så bra när vi hamnar i en maktkamp, kräver saker av varandra eller känner att vi behöver försvara oss själva. Giftiga bråk som är ute efter att skada den andra eller som slutar i fysisk misshandel pratar vi inte om nu - utan vardagliga bråk som är trista, tradiga och onödiga. Genom att bli bättre på att kommunicera blir vi bättre på att bråka - men vi blir också bättre på att undvika de mest onödiga grälen helt och hållet.


Bråkar ni på relationsnivå eller innehållsnivå?


Många problem skapas av att vi inte är medvetna om skillnaderna mellan budskapsnivåerna. Gräl och konflikter som ligger på innehållsnivå är ofta enkla att lösa - det handlar om faktiska förhållanden som är lätt att peka på och bli medveten om. Som att din partner inte köpte mjölk fast den skulle det. Konflikter på relationsnivå är svårare att lösa eftersom de handlar om "overkliga" saker som känslor, rättigheter och skyldigheter. Ett bråk om att den ena partnern inte plockar upp efter sig behöver inte handla om oordning eller ordning, utan om hur rättigheter och skyldigheter är fördelade i relationen. Det är inte den faktiska strumpan på golvet som är ett problem, utan att den ena partnern har rätten att lägga den vart den vill, medan det förväntas att den andra partnern har skyldigheten att plocka upp. Eller så kanske det handlar om att den ena partnern inte bryr sig om att det är lite stökigt medan den andra mår bättre när det är ordning och reda - vem av partnerna har företräde? Kanske är det ett ganska litet pris att betala att lägga strumpan direkt i tvättkorgen om man vet hur positivt det påverkar sin partner. Det är därför totalt oeffektivt att bråka om själva strumpan i sig - det är mer produktivt att lyfta problemet till relationsnivå och prata om era rättigheter, skyldigheter och vad ni känner över dem. Kanske behöver ni omfördela sinsemellan, men ibland räcker det att bara belysa hur problemet i frågan påverkar dig. Kanske förstod inte din partner hur mycket den där strumpan påverkade din dag, utan ser det bara som klag och tjat på innehållsnivå.


Störande budskap som influerar vår kommunikation


Olika typer av störande budskap kan överlappa och glida in i varandra, men en störning kan också uttryckas på olika sätt. Funktionen är dock densamma: genom oklara, tvetydiga och ofullständiga uttryck försöker vi ibland komma undan ansvar för vad vi sagt. Vi undviker att ta ställning, slipper visa vad vi känner eller så försöker vi dölja en inre osäkerhet. Ordet varför kan t.ex. uppfattas på olika sätt och får därmed också olika konsekvenser. De flesta varför-frågor är omöjliga att svara på, som t.ex. "varför är du jämt så sen?" eller "varför gjorde du inte som jag sa?". Den typen av frågor skapar inte klarhet, visar inte på villighet att förstå och är därmed störande. Varför-frågor gör att vi riktar in oss på handlingens orsak, inte dess avsikt.


Det är också viktigt att komma ihåg att det är skillnad på avsikt och tolkning - det är lätt att minnas vad vi själva menade men inte hur vi lät. Det är också lätt att minnas vad vi hörde (tolkade) men inte vad den andra faktisk sa. Vår kommunikation är subjektiv, hur mycket vi än försöker så är det omöjligt att kommunicera objektivt. Vi kanske inte har för avsikt att såra någon med vårt budskap, men det är inte vi som avsändare som styr om mottagaren uppfattar det vi sa som sårande eller ej.


I en antydan så ligger det avsedda budskapet inbäddat i relationsnivån - men formen pekar på att det avsedda budskapet finns på innehållsnivån. "Här står minsann mjölken på bordet" handlar inte om att mjölken står på bordet - det kan vem som helst se. Det avsedda budskapet är "du borde ha plockat bort mjölken från bordet men det har du inte gjort".


När vi ger dubbla budskap finns det en motsättning mellan innehållsnivån och relationsnivån. "Gå du ut med dina kompisar och ha roligt så sitter jag här ensam ikväll". På innehållsnivån är det okej att gå ut, men inte på relationsnivån - båda kan inte vara sanna samtidigt.


Ibland sänder vi inget budskap utan förlitar oss på tankeläsning. Bara för att vi själva sett att smöret är slut förväntar vi oss att vår partner sett det och ska köpa nytt eftersom hen ändå skulle till affären.


Och ibland svarar vi på svåra frågor med en dimridå - ett svar som först verkar som vanligt, men när mottagaren funderar hittar den ingen klar innebörd. Klassiskt kommunikationstrix bland politiker och chefer som ni säkert känner igen.


Sidospår är svar som hakar på en liten, liten detalj i det som sagts men blir långa utläggningar med irrelevanta vinklingar. Det här är svar som undviker kärnpunkten och byter riktning på samtalet.


Budskap som är svepande eller orealistiska som t.ex. ord som jämt, aldrig eller alltid kallas för generaliseringar. Budskapet är på relationsnivå - inte innehållsnivån. "Du städar aldrig" "du är alltid sen" "du är trött jämt".


Indirekta budskap riktar sig till, eller handlar om någon annan än den vi pratar med. Vi talar via någon, om någon eller för någon annan. Detta är förnekande och avvisande av den person som budskapet egentligen gäller.


Hur hanterar man störningarna och får bättre kommunikation?


En bra kommunikation kännetecknas av att vi reagerar på varandra. Att inte ge bekräftelse skapar störningar. Genom att lyssna, spegla vad den andra säger, upprepa det personen sagt och fråga "förstod jag dig rätt?" kan vi bekräfta den andra personen. Vi nickar, hummar och ja:ar när den andra pratar. Men när någon nedvärderar sig själv ska vi såklart inte bekräfta - genom att istället förneka den andras (sämre) självdefinition bekräftar vi i själva verket personens existens.


Jagbudskap går ut på att undvika oklarheter och anklagelser genom att vara personlig och konkret. När man börjar meningar med jag istället för man, folk eller du så talar budskapet om hur vi uppfattat och tolkat vad den andra personen sagt och gjort.


När vi är tillitsfulla, konkreta, probleminriktade och visar på möjligheter håller vi en öppen kommunikation. När vi inte får stöd i kommunikationen eller då vi möter misstänksamhet blir vi lätt defensiva och slutar både lyssna och acceptera den andre. När vi strävar efter ett accepterande klimat genom att vara beskrivande istället för värderande, inriktade på gemensamma problem istället för kontrollerande och förstående istället för neutrala får vi bättre kommunikation.


Genom klargöranden specificerar och konkretiserar vi innebörden i budskapen. Vi klargör bäst genom att fråga, be om återkoppling för att avgöra om vi förstått den andra rätt - samt redogöra för vår egen tolkning och fråga om denna stämmer. Då ger vi den andre en möjlighet att bekräfta eller dementera och justera vad den sagt - bara för att vi tolkar något på ett sätt behöver det inte betyda att det var så personen menade.


Kanske känns detta lite som:



Så här kommer en kort och konsis liten lista på ytterligare tips:


Konflikthantering 101


1.

Erkänn att det finns en konflikt, bestäm sedan för att göra något åt det.

2.

Bråka på en lämplig plats. Bussen, Ica eller krogen är inte lämpliga platser.

3.

Skapa en öppenhet. Tala lugnt, och avbryt inte varandra.

4.

Minska känslor av kontrollförlust eller hot, var konstruktiv och framtidsinriktad.

Alla ska ha något att vinna på lösningen.

5.

Gör en analys av utlösande faktorer. Har ni ett stödjande klimat med tolerans och värme? Eller är det försvarsinriktat med anklagelser och misstänksamhet?

Samarbetar ni eller konkurrerar ni?



Testa ta ett steg tillbaka nästa gång ni bråkar, läs mitt inlägg om meditation och lär dig skapa en liten plats mellan upplevelsen/känslan och den impulsiva reaktionen. När vi skapar denna lilla plats får vi möjlighet att tänka efter en extra gång innan vi reagerar - och det kan göra stor skillnad när det känns som att känslorna ska svälla över i stundens hetta.



Då kanske du slipper känna såhär efter ett bråk:


Och kan istället känna lite mer såhär:


Tack och hej, och lycka till!

0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla