Is it love or is he triggering mitt anknytningsmönster?

Bra fråga.


Jag älskar att prata anknytningsmönster och childhood traumas eftersom att det influerar oss alla - oavsett om vi är den som har en otrygg anknytning eller inte - så kommer vi förmodligen dejta någon som har det. Att lära sig mer om varför vi beter oss på konstiga sätt när vi blir kära är därför en SÅ viktig del i att läka oss själva och få bättre relationer.


Och med konstiga beteenden menar jag t.ex:


- Säger tack men nej tack till hälsosamma personer som har ärliga intentioner.

- Blir som besatta av en demon av personer som inte vill ha något seriöst.

- Kollar telefonen 300 gånger för att se om en viss person sett ens inlägg.

- Väntar en viss mängd tid innan vi svarar på ett meddelande.

- Går igenom våra partners telefoner.

- Bråkar över samma problematik år efter år efter år.


Ja, ni vet. Sånt strunt.


Ämnet blev en hjärtefråga för mig efter att jag frågade min psykolog varför jag ägnade mig åt samma konstiga beteende i olika relationer, men aldrig när jag var singel? It made no sense to me. Jag tänkte även att "alla män är väl likadana" och att det var jag som gjorde/tänkte fel. Men jag förstod inte, vad är det som säger att sättet de är på är rätt medan mitt sätt är fel? Varför kan jag inte träffa någon som har samma sätt som mig? Mina tusen frågor krävde bara två, ytterst välkomponerade svar.


"Ibland så handlar det inte om att någon gör rätt och någon gör fel, man är bara olika."


och


"De triggar din anknytning. När du är singel finns det ingen där som triggar dig."



Läs dem två gånger till. Med andakt.


Sen fortsätter vi med en genomgång av vad anknytning är och vilka olika anknytningsmönster som finns - så att du som läser kan pinpointa vilken det är som du tror att du har. Efter det segmentet kommer jag gå in på triggers, och hur f*n vi hanterar dem. Häng på.


Anknytningsteori



Enligt Bowlby och Ainsworth (1965) - som alltså la grunden till teorin om anknytning - formar vi en s.k "attachment" till våra föräldrar redan som spädbarn. Hur föräldern tar hand om oss influerar sedan hur vi formar olika typer av relationer i vuxen ålder, inte minst dem av det romantiska slaget.


Sättet hur våra föräldrar möter våra behov som spädbarn (framförallt de två första åren) har alltså signifikant inverkan på vilken anknytnings-strategi vi kommer använda som vuxna. Om du t.ex. upplever att du upprepar samma relationer med nya partners om och om igen, eller aldrig hamnar i en djup kärleksfull relation, eller dras till samma typ av person (som inte funkar med dig) - då är sannolikheten stor att du kommer ha nytta av detta inlägg. Förmodligen är det din anknytning som sätter krokben för dig, men lyckligtvis kan vi genom medvetenhet, mod och tålamod lära oss känna igen våra triggers, våga bryta mönstret och få mer uppfyllande relationer.


Men det kräver jobb, och det första steget är att lista ut vem du är.





Tro det eller ej, men enligt forskning har mer än 50% av befolkningen en trygg anknytning och det innebär att de känner sig bekväma med att visa intresse och tillgivenhet. De känner sig också trygga i att vara självständiga och ensamma, och har en hälsosam nivå av självförtroende. De tenderar att prioritera sina relationer korrekt i förhållande till sina liv och drar hälsosamma gränser. De kan acceptera avvisanden och går vidare relativt smärtfritt. De har inga problem med att vara sårbara eller till och med förlita sig på andra - och de är utan tvekan de enklaste människorna att forma relationer med oavsett om det är romantiskt, inom familjen eller som vänner.





Personer med otrygg ambivalent anknytning känner sig ofta nervösa, oroliga och stressade över sin relation. De behöver konstant uppmuntran och uppmärksamhet från sin partner för att känna sig trygga, och kan ha svårt att vara singlar eller ensamma. De har en tendens att hamna i ohälsosamma eller till och med destruktiva förhållanden. De har svårt att lita på andra, men hamnar ändå i beroendeställning till sin partner. De kan bete sig irrationellt, sporadiskt och med starka känsloyttringar. Det här är klassiskt tjejen som ringer 36 gånger på raken när hon inte får tag på sin kille, eller snubben som följer sin tjej runt på krogen för att se till att ingen flirtar med henne (och slår ner killen som frågar henne om stolen var upptagen).





Människor med en otrygg undvikande anknytning är ofta extremt självständiga och obekväma med intimitet. De har commitment-issues och experter på att rationalisera sin väg ut ur potentiella relationer. De känner sig ofta kvävda när människor är för nära inpå, och kan känna sig paranoida över att någon försöker kontrollera dem eller "fånga" dem. De har alltid en exit plan för varje relation och formar ofta sitt liv på ett sådant vis så att de kan fortsätta undvika commitment och riktig intimitet. Människor med denna anknytning får ofta ovanligt höga poäng på självförtroende men ovanligt låga poäng på värme i studier. Detta är killen som jobbar 80 h per vecka som inte förstår varför tjejen vill umgås mer än en gång på helgen, eller tjejen som dejtat tiotals killar över åren men "inte vill ha något seriöst" och dumpar dem så fort hon blir trött på dem.





Desorganiserad anknytning (går även som ambivalent undvikande - eftersom den innehåller båda delar) är ovanlig och bara en mycket liten procent av befolkningen klassar in här. Människor med desorganiserad anknytning är livrädda för intimitet och commitment, men litar inte heller på någon och slår bakut när någon försöker komma nära. De spenderar ofta mycket tid ensamma, eller i dysfunktionella våldsamma förhållanden. De har lågt självförtroende, och trycker hellre ner känslor än visar dem. Dock får de våldsamma känsloutspel när bägaren sedan rinner över. De tenderar inte söka hjälp eftersom de inte litar på någon, och de undviker intimitet inte för att de föredrar att vara ensamma (som den undvikande typen) utan för att de är livrädda för att bli sårade.



Som med alla psykologiteorier är ingenting svart eller vitt, många av oss befinner oss någonstans i spektrumet och kan vara trygga i vissa situationer och otrygga i andra. Vi beter oss olika i olika typer av relationer (föräldrar, syskon, släktingar, vänner, partners) och vi kan känna igen beteenden i olika kategorier beroende på vart vi befinner oss i livet. Dessutom förändras våra mönster beroende på vilka relationer vi har. En person som är typiskt otrygg ambivalent kan bli mer trygg efter 2 års förhållande med en trygg person, eller få mer "symptom" efter 2 års förhållande med en undvikande typ. I nedan sektion kommer jag att fokusera på de två otrygga anknytningarna, alltså ambivalent och undvikande - eftersom att de är de två anknytningarna som är vanligast och ger oss mer problem.


Om du fortfarande inte är helt säker på vilken anknytning du har kan du göra det här testet som ger en bra indikator åt vilket håll du lutar. Och vill ni läsa mer om anknytning så finns det en massa bra boktips på min länksida, annars är det här en grym och lättläst artikel.





Varför triggar vi varandra?


Vad säger ni om jag säger att ett bråk bara är en serie av triggers som avlöser varandra? En person känner sig avvisad i konversationen och anklagar den andra för att vara överlägsen. Den andra personen skjuter tillbaka att partnern är överdrivet dramatisk. Det aktiverar ilska i den första personen som inte alls tycker att hen är oresonlig och konversationen blir kladdig eftersom varje ord är laddat med underliggande meningar. Vilken kommentar som helst kan öppna en komplex och emotionell väg rakt ner i den andra personens förflutna. Och även om det upplevs som att interaktionen tycks ske här och nu så har reaktionerna, språket och känslorna sina rötter i två helt olika historier och två helt olika upplevelser.


Vi kan triggas av ansiktsuttryck, tonfall och varandras ord - och desto närmre vi står en person desto mer influerade och påverkade blir vi av dessa triggers. Men varför? Varför kan vi inte bara vara kära och glada? För att förstå den föreliggande psykologiska grunden till negativa känslor och tankar bör vi (enligt psykolog Lisa Firestone) titta närmre på tre aspekter: vår inre kritiska röst, våra primära emotioner och - dun dun duuuun - våra anknytningsmönster. Och om ni inte redan märkt det kommer vi alltså i detta inlägg fokusera på det senare.


Om vi heter Ture och har en trygg anknytning har vi en inneboende upplevelse av att våra föräldrar finns där för oss och tröstar oss när vi behöver. Den vetskapen gör att vi vågar ge oss ut i världen på egen hand för att utforska - eftersom att vi vet att vi alltid kan återvända hem för trygghet och hjälp om vi skulle behöva. Det gör att vi utvecklar en tro på att världen är god och trygg, men också en autonomi och känsla av att vi klarar av det vi tar oss för.


Om vi istället heter Albin och har en otrygg ambivalent anknytning kan vi inte vara helt säkra på att föräldrar alltid finns där, då de ibland tröstade oss och ibland inte. Kanske jobbade föräldrarna mycket, eller kanske sökte de närhet till oss på sina villkor och inte på våra - något som gör att vi tidigt lär oss att vi inte alltid har en trygg bas att komma tillbaka till. Som vuxen har vi nu en inneboende osäkerhet kring våra relationer och betvivlar vår partners sanna känslor - älskar du verkligen mig? Kommer du verkligen att finnas där? Vi blir upptagna med att oroa oss, vi behöver och ber om säkerställanden om partnerns känslor och intentioner, vi kan känna oss desperata, ångestfyllda, rädda, avundsjuka och kan bete oss på ett sådant vis som upplevs kontrollerande, klängig eller possessiv. Något som, paradoxalt nog, istället skjuter ifrån vår partner.


Potentiella triggers vid otrygg ambivalent anknytning är t.ex. när partnern:


- Lägger mobilen upp och ned

- Pratar med någon annan på krogen

- Inte svarar på telefon

- Inte uttrycker ömhetsbetygelser

- Reser iväg

- Träffar nya människor

- Är tyst


Dessa exempel på triggers kan aktivera tankar som att partnern kommer träffa en ny, hen älskar inte mig, hen är otrogen, hen kommer lämna mig. De leder ofta till att vi vill agera genom att t.ex. gå igenom telefonen, ringa tills hen svarar, förbjuder partnern att resa iväg eller gå på AW med kollegorna, konstanta frågor om vad som är fel, vem är det, vart ska du osv.


Stereotypen Ambivalenta Albin:


Är en person som undrar vart relationen är på väg efter date två, som behöver sätta ramar för hur man hörs av (dvs ofta) och gärna står vid sin partners sida jämt. När Albin dejtar kanske han redan vid talking stage oroar sig över att personen pratar med andra, inte kan sova för att man inte fick ett god natt eller blockar personen efter att hen inte svarade på några timmar. Albin vill så gärna, men kan ha svårt att hamna i hälsosamma relationer eftersom att han antingen dumpar innan någon får chansen att dumpa honom, eller för att han driver på för mycket för tidigt. Albin har stort fokus på personen han dejtar och formar en anknytning till idén om personen tidigt. Det medför att han kan bli triggad även fast han egentligen inte har djupa känslor eller ens känner personen. Också en anledning till att Albin tenderar stanna i relationer som han vet egentligen inte är så bra.



Om vi heter Unni och har en förälder som helt bortser från våra behov och inte finns tillgänglig när vi behöver tröst eller stöd så är sannolikheten större att vi formar en otrygg undvikande anknytning. Att vara i kontakt med våra känslor och uttrycka dem blev förknippat med smärta, frustration och skam - kanske blev vi ignorerade, utskällda eller slagna när vi visade känslor eller sökte tröst. Det här kan leda till att vi fokuserar mer på vår karriär än våra relationer t.ex. och upplever att vi klarar oss bäst själva, trivs som singlar, vill inte förlita oss på någon annan eller släppa in någon emotionellt. Eftersom att vi själva kopplat bort vårt behov av närhet tycker vi ofta att andra är överdrivet needy.


Potentiella triggers vid otrygg undvikande anknytning är t.ex. när partnern:


- Vill komma närmre, spendera mer tid

- Vill prata mer om känslor

- Försöker att prata om relationen och hur den utvecklas

- Uttrycker sina behov

- Vill binda sig genom t.ex. förlovning, giftermål, barn

- Planerar in kvalitetstid eller skapar rutiner för relationen


Dessa exempel på triggers kan aktivera känslor av att partnern kväver en, är överdrivet needy, dramatisk och känslosam. Eller tankar att partnern är för beroende av en, för fokuserad på en, inte förstår att man behöver space, man orkar inte med dessa känsloutbrott, hen begär för mycket, hen behöver respektera din gräns, man har inte tid med det här.


Stereotypen Undvikande Unni:


Är en person med många järn i elden, fokus på karriären, hobbys, resor, sporter, kompisar, festande och allt egentligen som inte rör en lång, stabil och intim relation. Unni har nödvändigtvis inga problem med att gå på dejter men känner sig kvävd när personen efterfrågar ramar eller när tiden går och det börjar bli naturligt att ta nästa steg. Unni tycker inte om när någon kommer för nära och trivs bäst när hon får vara självständig och varken vara beroende eller låta någon bero på henne. Även om Unni kan hamna i en relation är "frihet" viktigt för henne, och hon kan vägra gå med på ramar kring t.ex. kommunikation som sms eller telefonsamtal. Hon värnar mycket starkt om sin självständighet och vill kunna resa, festa, jobba och träna som hon vill medan relationen är någon hon har vid sidan om. Unni integrerar inte sin partner till fullo i sitt liv.


Inte svårt att föreställa sig att Albin och Unni skulle trigga varandra en del om de varit i en relation - en konstellation som är vanligare än man kan ana.



Våra anknytningsmönster kan leda oss till att förvränga vår partner till att passa in i det mönster vi format i vårt förflutna. En Albin kan t.ex. läsa in avvisanden fastän partnern är hängiven men bara har en stressig period på jobbet. Medan en Unni kan tycka partnern är needy fast hen bara uppvisar en genuin uppskattning. Vi förvränger genom att projicera deras beteende eller syn av oss på ett sådant sätt som matchar en gammal identitet vi upplevt inom vår familj som barn. En simpel trigger aktiverar alltså starka känslor och upplevelser vi kände som barn (när vi t.ex. blev avvisade av vår förälder, eller sökte tröst men istället blev utskällda). Det är dessa starka känslor som vår partner får ta konsekvenserna av, och som de i sin tur blir triggade av.


Dessutom har vi en tendens att välja partners som redan matchar vårt anknytningsmönster, dvs en person med ambivalent anknytning dras ofta till undvikande typer och vice versa - eftersom de "bekräftar" den modell individen lärde sig som liten. Vi bekräftar vår egna inneboende tro om att "alla killar är kontrollerande och avundsjuka" eller "alla är tjejer är needy och kväver mig" eftersom vi själva väljer samma typ av person, om och om igen. Vi gör det här därför att det är så vi lärt oss att dynamiken i relationer ser ut, det är inte helt ovanligt att man har en undvikande mamma om man själv är ambivalent, till exempel.





Hur kan jag sluta känna mig triggad?


Hua mig. Vad jobbigt det kan vara när människor kommer nära. MEN - som jag skrev i början av inlägget kan vi uppmärksamma våra triggers, bli medvetna om dem och därmed utmana dem. Desto mer vi bryter mönstret och utmanar vårt egna beteende, desto mer naturligt blir den nya reaktionen över tid. Det är alltså mäkta svårt i början, men blir enklare och enklare med tiden. När vi är medvetna kan vi dessutom bättre avgöra om en potentiell partner är bra för oss eller inte - genom att t.ex. välja en tryggare individ eller en person som själv jobbar med att läka sina childhood traumas.


Istället för att hamna i ett klassiskt upprepat beteende av att bråka, bli sams, bråka och bli sams på samma sätt år efter år (oftast är det exakt samma bråk som återkommer också) - så kan vi öka vår förståelse för våra egna reaktioner. När vi reagerar annorlunda på vår partners beteende kommer vi att få en annan respons även från dem. Det funkar alltså inte att försöka få personen i fråga att ändra sig själv, du kan bara ändra dig själv och ditt egna beteende - men genom att göra det får du nya resultat. Över tid kommer alltså även din partners mönster att justeras. Desto mindre tid och energi vi lägger på att förändra människor i kring oss desto bättre. Använd istället tiden till att jobba på dig själv och fundera över hur du reagerar och experimentera med alternativa reaktioner, ganska snart kommer du att se hur människorna runt i kring dig börjar svara på din justering.



Steg för förändring: är det kärlek eller är det en trigger?



1. Lär känna dina triggers


Varför reagerar jag så starkt på att personen gör såhär? Vad är det inom mig själv som gör att jag blir reaktiv? Varför stör just det här beteendet mig mycket? Fundera över sensationer, visualiseringar, känslor och tankar som uppkommer när du blir triggad. Genom att göra det här blir vi mindre kritiska gentemot våra partners och känner mer medkänsla gentemot oss själva.


2. Gör kopplingen till din barndom


När känslor blir extra starka eller översvämmande är det ofta en indikator på att det döljer sig *något mer* än den enskilda händelsen bakom reaktionen. Blockar du personen på alla sociala medier, blir förbannad och ska ge igen, blir apatisk eller hets-ringer 46 gånger på raken när hen inte svarat på en dag - då kan du börja dra kopplingarna till vad som pågick när du var liten. Så här skriver Lisa Firestone om en klient som triggades av att hennes man bytte samtalsämne:


The woman who had “voices” that she was unimportant or uninteresting when her partner changed the subject spent a lot of her childhood isolated and quiet. She often felt ignored in her family, who took little interest in what she had to say. When she did speak up, she was often shushed and defined as being temperamental and loud. The anger she felt when her partner interrupted her was intense, because his behavior ignited all those old feelings of being disregarded and unimportant in her family.


När vi gör kopplingen får vi distans till det som händer här och nu, och vi förstår att det inte är personens mening eller syfte att få oss att känna på detta viset. Det är inte personens fel att vi triggas, däremot kan vi förklara för personen varför vi triggas - och hur beteendet får oss att känna.


3. Sitt kvar i känslan


Öva på att ta en paus innan du reagerar. Det är svårt, jag vet. Men det ligger så mycket värde i att ta några andetag och känna efter innan vi reagerar på våra triggers. Försök hålla en nyfiken, öppen, accepterande och kärleksfull approach till dig själv, personen och situationen. Gå tillbaka till de reflekterande frågorna i steg 1 och gör en analys innan du ringer 46 samtal, blockar överallt eller går in i en 24h depression. Det ligger något i "sov på saken". Inga känslor varar för evigt, försök att inte agera när känslorna styr.


4. Ta kontroll över din del av situationen


Det är enklare att se vart andra faller kort och påpeka förbättringsmöjligheter - än att vända blicken inåt. Men den enda vi verkligen har möjlighet att påverka är oss själva, och när vi gör det börjar vår omgivning att reagera annorlunda. Det här steget handlar inte om att ta skulden eller tro att allt är vårt fel, utan snarare handlar det om att hålla den nyfikna approachen och experimentera med olika reaktioner för att se vilka resultat vi får.


För många år sedan hamnade jag i ett scenario där min dåvarande psykolog gav mig tipset att agera tvärtemot hur jag ville agera. Min dåvarande pojkvän skulle förvänta sig en reaktion från mig, men när jag agerade tvärtom skulle han också svara annorlunda på det.


Först tyckte jag att psykologen sa åt mig att gå emot min sanning, att inte lyssna på mina egna impulser. Men jag testade. Istället för att bli arg, sur, avvisande valde jag att reagera glatt, lugnt och accepterande - inte på ett hånfullt sätt, utan genuint. Resultatet blev att vi istället för att bråka, som vi vanligtvis hade gjort i den situationen, hade en trevlig kväll ihop och jag glömde den där grejen jag annars hade startat ett bråk för. Jag lärde mig att det ibland helt enkelt är värt att inte lyssna på sin impuls, inte försöka förändra sin partner, utan att testa reagera annorlunda själv. Det var inte kärlek som fick mig att reagera, det var en trigger.


5. Samarbetsinriktad kommunikation


När vi lärt känna våra triggers, suttit med dem, och testat att gå emot dem så kan vi sträva efter att samarbeta med personen vi har att göra med istället för att bråka med hen. Som tidigare nämnt handlar bråk ofta om att vi triggar varandra och det bästa vi kan göra i de scenariona är att blir bättre på att verkligen lyssna. När vi slutar fokusera på vad vi vill säga, och börjar fokusera på att förstå vad den andra säger så får båda parterna en möjlighet till att förstå sina egna reaktioner, triggers och mönster. När vi blir mer empatiska, medkännande, accepterande, ärliga och öppna har vi större chans att bli bemötta med samma sak. Vi blir i förlängningen mindre triggade - och får större möjlighet att läka negativa mönster och kan skifta den gamla dynamiken som gör att vi triggas från första början.




Åh vad det här inlägget har marinerat i mig länge. Sedan i juli, när jag började med den här hemsidan faktiskt. Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, kanske till och med det ämne som de senaste åren förändrat mitt liv mest av allt. Jag känner så mycket inför det att jag knappt får ut det i ord. Jag hoppas i alla fall att ni tyckte om inlägget och att ni tar med er något från det. Om ni vill gräva mer så finns det otroligt många fantastiska psykologer och forskare inom just anknytningsteorin och en uppsjö av böcker. Mina favoriter hittar ni som sagt här


Fridens liljor.









0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla