Känns det inte ibland som att vår dröm hänger på en fiskelina, upphängd i en pinne, som en morot framför oss - och vi springer så vi får skoskav, blir svettiga och låren brinner. Men så ger vi upp den där moroten, låter den hänga och dingla i periferin av vårt synfält. Nöjer oss med vad som blev, vart livets omständigheter förde oss. Missnöjda, ouppfyllda. Det är inte så ofta vi stannar upp och funderar över vem som håller i den där pinnen. Men om vi gör det skulle vi inse att den sitter i vår egen ryggsäck. I vårt bagage. Om vi stannar upp en stund i löpturen, tar en titt bakåt, sätter oss ned och ägnar pinnen, snöret och knutarna lite tid - så frigör vi snart nog moroten.
Vilken löptur du befinner dig på och vad som är din morot är så klart av intresse, men det är inte lika intressant som att förstå hur knutarna kom till, och framförallt hur vi knyter upp dem. Om vi inte intresserar oss för de två tingen kanske våra drömmar aldrig blir till verklighet, utan till en rutten liten orange illaluktande sak hängandes framför näsan.
Och så kan vi ju inte ha det.
Mellan platsen du befinner dig och platsen du önskar vara på existerar det yta. Om du upplever att dina försök till att minska ytan kantas av motstånd, smärta och obehag så är sannolikheten stor att du ägnar dig åt självsaboterande beteenden. Självsabotage låter som något osäkra, självhatande människor utan driv sysslar med - men faktum är att det kort och gott innebär att man uppfyller ett omedvetet behov med hjälp av ett självsaboterande beteende. Det här är inte bara Steffe och Stubben på kåken skyldiga till, utan även du och jag.
För att komma vidare, och lyckas minska avståndet mellan vart vi befinner oss och vart vi önskar vara så behöver vi ägna dessa självsaboterande beteende en gnutta uppmärksamhet. Först genom att bli medvetna om våra omedvetna behov, pinpointa de traumatiska ögonblick som skapat dem, frigöra obearbetade känslor, finna hälsosammare vis att tillgodose behoven och sedan utveckla vår emotionella intelligens - och vår resiliens.
Lätt som en plätt? Nåja.. först och främst behöver vi som sagt förstå vart det självsaboterande beteendet kommer ifrån.
När vi agerar i världen och gör saker som för oss framåt kallar vi det för "skills", när de istället håller vårt liv tillbaka kallar vi det "sabotage". Egentligen har dem samma funktion. Kanske blir vi så vana vid vår situation att vi inte gör något åt den, för vi är omedvetna om att vi kunde be om mer. Ibland lever vi på autopilot under så lång tid att vi helt glömmer bort att vi har något alternativ över huvud taget. Men våra beteenden och vanor är inte tillfälligheter. Dem är designade av vårt undermedvetna för att uppfylla olika inre behov.
Självsabotage är att påbörja en hälsosam diet för att timmar senare plocka upp en kladdkaka från frysen. Det är att komma på en affärsidé som fyller ett hål i marknaden, men sedan sträck-kolla serier varenda kväll istället. Det är att ha så mycket att vara tacksam för, men oroa sig ändå.
"Self-sabotage is what happens when we refuse to consciously meet our innermost needs, often because we do not believe we are capable of handling them."
Brianna Wiest
Våra anknytningar och rädslor är ofta symptom på ett djupare problem till vilken vi inte har ett bättre förhållningssätt. Kanske saboterar vi en relation för att vi innerst inne drömmer om att få utforska oss själva - men vi är rädda för att vara ensamma. Kanske saboterar vi vår akademiska karriär för att vi innerst inne drömmer om att bli yogainstruktör - fastän vi skulle verka mindre ambitiösa i våra vänners ögon. Kanske saboterar vi vår egna utveckling när vi överanalyserar våra känslor i absurdum - för att vi då slipper känna känslorna, på riktigt.
Vi kan inte skylla på omständigheterna, självsabotage är inget annat än en coping mechanism som är maladaptiv. För att komma till botten med vårt saboterande behöver vi titta på dess kärna, våra rädslor.
"For most people, the abstract fear is really a representation of a legitimate fear. Because it would be too scary to actually dwell on the real fear, we project those feelings onto issues or circumstances that are less likely to occur. If the situation has an extremely low likelihood of becoming reality, it therefore becomes a “safe” thing to worry about, because subconsciously, we already know it isn’t going to happen."
Brianna Wiest
Om du till exempel är en person som gärna sitter i förarsätet och känner obehag för att vara passagerare i en bil så handlar rädslan förmodligen om att du är rädd för att tappa kontrollen. Om du kan urskilja den grundläggande rädslan så kan du också påbörja arbetet med att frigöra dig från den. Men om du håller dig omedveten om den underliggande rädslan, så kommer du försöka lösa den medvetna rädslan. Kanske genom att försöka övertala dig själv om att sluta vara en rädd passagerare.
När du försöker övertala dig om något du egentligen inte känner så gör du motstånd mot din verkliga upplevelse. "Var inte rädd, var inte rädd, var inte rädd". Ordet "inte" håller ingen betydelse i din inre verklighet, så din manifestering blir mer rädsla.
Kanske drömmer du om en mer hälsosam kropp men fortsätter göra ohälsosamma val, eller kanske drömmer du om en långvarig tvåsamhet men fortsätter gå hem med fuckboys efter krogen. Kanske blir den där fuckboyen din äkta hälft tillslut, för det hände ju Amanda från gymnasiet? Ditt försök att minska ytan mellan din verklighet och din dröm känns obekväm och smärtsam.
Kanske gör det att du ger upp, blir bitter och tänker att livets lott inte gav någon vinst. Att den där kroppen är ouppnåelig. Att sann kärlek inte finns.
Men ditt liv är inte format av omständigheterna, utan av dig och vad du tänker om ditt liv, men också vad du tänker om dig själv. Din självbild har formats genom att sätta ihop input från din omvärld: vad dina föräldrar tyckte, vad dina jämnåriga tyckte, vad som bevisade sig genom erfarenhet. Den är relativt rigid eftersom att din hjärnas confirmation bias jobbar för att bekräfta det du redan tycker och tror om dig själv och ditt liv. När vi självsaboterar är det ofta för att vi har en negativ association mellan att uppnå målet och att vara den typ av person som uppnår målet. Vår dröm stämmer helt enkelt inte överens med vår självbild.
"If your issue is that you want to be financially stable, and yet you keep ruining every effort you make to get there, you have to go back to your first concept of money. How did your parents manage their finances? More importantly, what did they tell you about people who had it and people who didn’t? Many people who struggle financially will justify their place in life by disavowing money as a whole. They will say that all rich people are terrible. If you grew up with people who told you your entire life that people who have money are this way, guess what you’re going to resist having? "
Brianna Wiest
Kanske fortsätter du äta fel mat för att det tröstar dig, men du har inte funderat över vad det tröstar dig från? Kanske kommer du aldrig riktigt nära någon för att du associerar sårbarhet och att vara dig själv med avvisande, så du sätter istället upp en fasad av vad du tror att någon söker. Och när någon avvisar dig säger du - I told you so!
Vi behöver utmana våra förutbestämda tankar och föreställningar, och anskaffa oss nya. Du behöver visa dig själv att det finns fler sätt, bättre sätt - att trösta sig själv vid behov. Och att det är genom att våga vara imperfekt och sårbar - men ärlig - som vi faktiskt kommer närmre någon och öppnar upp för äkta känslor.
"Human beings are guided by comfort. They stay close to what feels familiar and reject what doesn’t, even if it’s objectively better for them."
Brianna Wiest
Självsabotage är ofta ett resultat av att något känns ovant, eftersom att allt som är ovant också är obekvämt tills det blivit bekant. Detta gör att vi blandar ihop det obehagliga i en ny upplevelse med känslan av att det är fel eller dåligt. När det i själva verket kan handla om psykologisk anpassning. Även fast vi tror att vi söker efter något som gör oss lyckliga, så är sanningen att vi söker efter vad som får oss att känna oss bekväma. Situationer vi kan. Relationer vi känner igen. Om kaosartad kärlek med höga toppar och djupa dalar känns som hemma, så kommer du också att känna obehag när kärlek är lugn och harmonisk. Även fast det egentligen är bättre för dig.
Våra trossystem, om vårt liv och vilka vi är spelar också stor roll i vårt självsabotage. Om vi spenderar flera år med att den inre rösten säger att "jag är en person med ångest" börjar vi identifiera oss som det. Kanske trodde du aldrig att du skulle bli en person med högt självförtroende så du har aldrig blivit det. Kanske ser du dig själv som en person som "sliter" så du fortsätter göra just det. Vi känner oss trygga med det vi kan, och vi känner oss sårbara i situationer vi inte vet något om. Vad händer om du, som är en hårt arbetande person som har svårt att sitta still faktiskt sitter still? Vad skulle hända om du som såg livet som en kamp slutade kämpa och började slappna av?
För att läka på riktigt behöver vi förändra våra tankesätt och trossystem. Välja bort falska tankar och välja mindsets som faktiskt ger oss något.
Vi behöver också komma ur vårt förnekande. Vi behöver bli ärliga med oss själva, råärliga. För när vi lever i förnekelse går vi in i blame games. Vi letar utanför oss själva för att hitta någon eller någonting att skylla på. Sen börjar vi rättfärdiga. Om du finner dig själv rationalisera varför du är olycklig så gör du dig själv en björntjänst. Det första steget i att förändra och närma sig lyckan på riktigt, är att ta fullt ansvar. Det handlar inte om att "älska sig själv mer" utan om att ta ratten till sitt egna liv. Det är inte ditt fel vad mamma gjorde eller inte gjorde, vad tjejen i gymnasiet sa om dig, eller att drömjobbet inte rekryterade dig - men det är ditt ansvar vad du gör med det som hänt.
"The greatest act of self-love is to no longer accept a life you are unhappy with. It is to be able to state the problem plainly and in a straightforward manner."
Brianna Wiest
Först när du formulerat vad du är olycklig och missnöjd med så kan du antingen acceptera och bli till freds med det, eller förändra det. Allt ligger i dina händer. Men de flesta människor förändrar inte sitt liv förrän förändringen blir till det minst obekväma alternativet. Vilket innebär att vi inte hänger oss till det svåra i att förändra oss förrän vi upplever att vi inte har något val. Därför är det inte helt osunt att låta sig bli totalt absorberad av frustration - inte mot någon annan, inte mot världen, inte mot sig själv men istället låta frustrationen generera energi till att göra förändringen. Skapa tunnelseende.
Så... en kort recap. Hur får man det man önskar?
Efter att man pinpointat sina knutar, funderat en skvätt kring vad som skapade dem (genom lite introspektion eller terapi t.ex.) kan man bearbeta känslorna kring det som skett genom att faktiskt känna dem once and for all. Till slut kan man välja något nytt, välja en ny väg och sedan ta ett steg i taget mot ett liv man faktiskt trivs med.
Fortsättningsvis, och kanske löpande genom resten av livet - behöver man utveckla sin emotionella intelligens och stärka resiliensen.
Resiliens, eller motståndskraft som det också kallas, definieras som ”processen att anpassa sig väl igenom motgångar, trauma, tragedi, hot eller andra betydande källor till stress”.
"Resilience is for thriving, not just surviving" sa Dr. Rick Hanson och om det är något du vill ägna lite tid åt har jag samlat ett gäng goda råd för att göra just det:
- Låta livet, andra människor och världen vara det dem/de är. Fokusera på det du kan förändra. Acceptera omständigheterna, sedan kan du flyta med eller flyta runt.
- Förvänta dig att bra saker kommer att ske, livet är inte som det är utan som vi är. Bestäm vilka glasögon du tar på dig på morgonen. Glaset är halvfullt osv.
- Var din egen bästa kompis, ta på dig syremasken först innan du hjälper andra. Ha tillit till din förmåga att hantera livets alla svårigheter.
- Ta hand om dig själv, dina basala och mindre basala behov och känslor. Ägna tid och engagemang åt det som känns meningsfullt för dig. Rör på dig emellanåt.
- Testa byt perspektiv, försök se från andra synvinklar, betrakta saker från en bredare kontext. Du kan ha fel.
- Bygg, utveckla och vårda relationer. Vi är starkare tillsammans, livet är ämnat för att dela.
- Öva på din närvaro, det som lever i dåtiden har redan passerat och det som gömmer sig i framtiden kanske aldrig blir verklighet. All we have is now! Andas - och ta dig tiden att reflektera oftare.