Förr i tiden levde vi i mindre samhällen, med mindre resurser och att gifta sig var i allra högsta grad en överlevnadsstrategi. Tanken på att kunna swipa människor från hela världen till höger eller vänster kan upplevas som en enorm godispåse som aldrig tar slut, man är pojken med guldbyxorna. Alla världens möjligheter ligger framför våra ben. Så vid minsta lilla röda flagga eller en bild på ett nytt intresse i ett flöde svalnar intresset för vår föregående fokuseringspunkt innan vi hunnit fråga vad dem heter i efternamn. Eller så försöker vi underhålla båda två, eller alla tio, för att maximera våra chanser.
Det är inte för inget vi ofta träffar våra partners i skolan, på jobbet eller i matvarubutiken. Vi tenderar att öka vårt intresset för människor som är i vår direkta närhet - för vi jämför dem med de andra i den närmiljön. Som ju är en begränsad skara. Av de 30 personer som går i din klass är hälften tjejer och av dem finns det en du tycker om. Av de 60 personerna som befinner sig på gymmet samtidigt som du är du attraherad till två, men bara en av dem är också intresserad av dig. Och så hinner vi lära känna dem under en längre tid, bygger intresse och har en naturlig punkt för spontana möten. Ändå känns ett oändligt tillflöde av nya personer som en bekväm tanke att vila i? Kanske.
Eller kanske inte.
När vi pratar med, dejtar eller "underhåller" flera personer samtidigt får vi svårigheter att bestämma oss. Den ena är snyggare men den andra är mer social och den tredje omtänksam. Vi kan ha en enorm mängd människor som är intresserade av oss, och flera vi själva har ett gott öga för - men hur vet vi då när vi känner något extra? Hur kan vi avgöra om någon är en bra match eller inte?
När vi gapar efter mycket mister vi ofta hela stycket - inte en lärdom i att bli mer modest utan snarare i att begränsa våra val, ta beslut och sedan gå vidare. Med en person eller utan. Om vi genuint söker intimitet och en person att dela vårt liv med (just nu i alla fall, inte nödvändigtvis för alltid) så behöver vi ge varje person vi överväger - men också oss själva - en ärlig chans. När vi har choice overload hamnar vi i ett rejection-mindset. Det vill säga - för mycket val gör att vi väljer bort allt.
I Netflix serie Indian Matchmaking noterar den framgångsrika matchmakaren Seema Taparia vilket effekt just upplevelsen av valmöjligheter har på sina klienters success rate. I serien får man se vilka metoder Seema använder för att matcha sina klienter, sedan presenterar hon biodata - ett par A4 med information om ålder, utbildning och intressen samt en (!) bild. Hon visar i regel aldrig fler än tre personer åt gången för klienten, ibland bara två och ibland en åt gången. Klienten får bara välja en av de potentiella dejterna hen ser, eller säga nej för alltid. Efter initiala mötet behöver båda klienter säga ja, annars är det nej - för alltid. Då presenterar Seema ny biodata, och så fortsätter processen tills klienterna hittar rätt. Det finns inga ifs and or buts - bara 100% ja till att lära känna denna personen mer eller 100% nej. Eller som Mark Manson kallar det, fuck yes or no.
Lagen om fuck yes or no
Entreprenören Derek Sivers skrev ett blogginlägg där han sa “If I’m not saying ‘Hell Yeah!’ to something, then I say no.” Det funkade väldigt bra för honom i businessvärlden, och när författaren Mark Manson fångade upp det inspirerades han till att överföra det till dejtingvärlden som "the law of fuck yes or no".
The Law of Fuck Yes or No states that when you want to get involved with someone new, in whatever capacity, they must inspire you to say “Fuck Yes” in order for you to proceed with them.
The Law of Fuck Yes or No also states that when you want to get involved with someone new, in whatever capacity, THEY must also respond with a “Fuck Yes” in order for you to proceed with them.
Fördelarna med fuck yes or no
Du slösar inte tid eller huvudbry på människor som inte är genuint intresserade av dig. Ett slut på önsketänkandet, besvikelsen och ilskan som följer.
Du slutar investera i människor du är mediokert intresserad av för att uppfylla ditt ego - de där vi underhåller när vi inte har något bättre för oss.
Om någon spelar spel med dig, leker svår eller pressar dig till saker du inte är bekväm med så får det ett slut.
Tydliga gränser gör dig bara mer attraktiv och självsäker. Vi ökar våra chanser att få det vi önskar om vi är tydliga med vad vi vill ha, och om vi släpper taget om dem som inte ger oss det.
När du rensar bort människor du inte är så intresserad av, och människor som inte är så intresserad av dig skapar du tid och rum för människor som är intressanta och spännande.
Lagen om fuck yes or no är applicerbar på dejting, sex och vänskaper - inte bara förhållanden. Om du stöter på en skitsnygg person som bara vill ha kul en kväll när du har lust - då är det ett fuck yes. Om du hänger med en underbar kille som är SÅ fin mot dig - förutom faktumet att han försvinner i veckor utan att höra av sig utan en legitim anledning - så är det inte ett fuck yes. Om du är intresserad av en vacker kvinna som du hade dejt med nyligen men hon slutat svara på dina sms, fastän hon var så glad och taggad när ni sågs? Det är inte ett fuck yes, min vän. Moving it on.
Ibland känner vi fuck yes över en ny vänskap utan att känna att vi vill hoppa i säng med personen. Ibland känner vi fuck yes på att hoppa i säng men fuck no på att spendera tid med dem. Vi anpassar våra beslut efter våra behov - och är responsiva när andra säger nej. Men lagen om fuck yes or no handlar inte om att falla handlöst vid första ögonkastet, det kan handla om fuck yes att lära känna någon mer. Fuck yes över att ta en kaffe, eller hänga en söndag. Det handlar inte om att vara helt och hållet övertygad om att man är rätt för varandra från start. Det måste bara vara fuck yes till att gå vidare med den personen.
You can be “Fuck Yes” about getting to know someone better. You can be “Fuck Yes” about seeing someone again because you think there’s something there. You can be “Fuck Yes” about giving things a few months to pan out and see if you can fix the problems in the relationship. You can be “Fuck Yes” about sticking it out in an unhappy relationship because you can see the long-term potential in the future.
Russinet i kakan är att: när båda parter inte känner fuck yes över samma sak så är det alltid (!) ett no.
En ganska rättfram och simpel metodik kan tyckas, men...
Vad gör vi om vi aldrig känner fuck yes?
Eller ingen känner fuck yes över oss?
Hur vet jag ens om jag känner fuck yes?
Om du aldrig känner fuck yes för någon du träffar
Enligt Manson befinner du dig antingen på helt fel plats, eller så behöver du bli bättre på att visa dig sårbar. När vi skyddar oss från att bli sårade håller vi oss likgiltiga och oentusiasmerade till alla runt i kring oss. Det är vårt jobb att upptäcka coola och intressanta saker i människor, det är inte deras jobb att visa oss dem. Att lära sig uppskatta människor runt i kring sig är en talang vi kan utveckla. När vi visar oss mer sårbara öppnar vi också upp för intimitet och connection.
This doesn’t mean you have to fall in love with everyone who breathes in your direction. It just means you need to take responsibility for your ability to connect with the people you are meeting.
Om människor du möter inte känner fuck yes för dig
Om människor du möter får ett ljummet intresse för dig, eller rätt och slätt avvisar dig - så är det dags att ägna lite tid åt självutveckling. Och det här är det enda sanna dejting-rådet som faktiskt är bra. Du ska aldrig göra dig själv till något du inte är, men utveckla dig till till en bättre version av dig - gör dig själv till en människa folk vill säga fuck yes till. För även om du kan manipulera din väg till att få någon att välja dig till sex, dejting, förhållande eller till och med giftermål - så väljer du i samma stund bort din egna långvarig lycka.
När hjärta och hjärna säger emot varandra
Man ställer sig ofta frågan om man träffar rätt person vid två specifika tillfällen:
- När man nyligen träffats och vill veta om det är värt att investera mer av sin tid och sig själv.
- När man börjar utforska tankarna kring att avsluta en relation.
Frågan uppstår allt som oftast när vi hamnar i en gråzon. När vi inte längre är helt säkra på vår sak, eller helt säkra på den andra partens sak. När vi betvivlar våra egna känslor och intentioner, eller när vi är osäkra på vad den andra personen känner eller vill. När det inte är så lätt att säga fuck yes, eller no.
"Hon säger att hon inte är intresserad, men fortsätter flirta med mig - så vad behöver jag göra för att få henne?"
"Jag vet att hon tycker om mig men hon hör aldrig av sig - vad ska jag göra?"
"Han är så härlig och fin mot mig när vi ses, men vi träffas knappt. Vad betyder det?"
Gråzoner.
De flesta dejting-tips vi får kretsar kring dessa gråzoner - skriv ditt sms såhär, ha på dig det där, svara inte på tre dagar, ring inte först, ställ honom mot väggen. Det här får oss att bli överdrivet analytiska och får oss att fastna i huvudet. När hjärnan inte vet svaret på en fråga, så blir den väldigt kreativ i att försöka hitta svaret. Varför ringer han inte? - Han skriver med någon annan. Varför ställde hon in? - Hon träffar säkert sitt ex. Sanningen är att vi inte vet varför, vi kommer förmodligen aldrig få reda på varför och truth to be told - det spelar ingen roll.
Varför man fastnar i rävsaxen - som ju inte går att få rätsida på hur mycket man än tänker och känner - är för att våra känslor och tankar går emot varandra. Våra rationella och logiska resonemang stämmer inte överens med de kroppsliga förnimmelser vi känner i vår kropp. För at the end of the day är känslor just det - fysiska, kroppsliga förnimmelser. Ett tryck över bröstet, en isande mage, huvudvärk, hjärtklappningar eller en molande obehaglig känsla överallt. Känslor heter just känslor - för att de känns. Dem är vår inre GPS, vår inre kartläsare som berättar för oss i vilken riktning vi ska gå. Vi hamnar i rävsaxen när hjärnan säger motsatsen till det kroppen redan vet.
Så vad gör vi när övertänkandet fyller våra dagar och klumpen i magen växer?
Ja det är lite olika beroende på hur vi är funtade. Vissa kräver svar och förklaringar, vissa blir undvikande och drar sig undan. Vissa föredrar mer självdestruktiva alternativ för att hantera ångestkänslorna och kör en blöt kväll på stan eller ligger med någon annan. Kanske hets-swipar vi på tinder. Ofta leder det oss till att försöka använda oss av manipulativa metoder för att få en reaktion utav personen. Vi "glömmer" ett smycke för att dem ska höra av sig, skapar ett bråk för att få bevis på att dem bryr sig, svarar inte på en vecka eller väntar med att ligga till femte dejten. Allt som oftast ger dessa beteenden oss inte direkt mer klarhet, och framförallt så tar de oss inte ur gråzonen.
Sanningen är: om du är i gråzonen från första början så har du redan förlorat.
Om du behöver övertyga människor, manipulativa metoder eller inte, att vara med dig så antyder du bara att du själv inte ens hade valt dig.
Inte särskilt sexigt.
Men ibland handlar det inte bara om huruvida personen i fråga gillar oss eller ej - ibland är vi osäkra på vad vi själva vill. Killen fyller varenda ruta i vår lilla lista av önskemål - han är toppen på papper men förnimmelserna i kroppen får inte dig att känna dig toppen. Ibland skriker istället vår kropp JAA medan hjärnan sätter stopp - han tjänar inte så bra, bor hos sin mamma och gav dig syfilis.. är det här verkligen en bra idé?
Vad gör vi då? Hur vet du om du ska välja killen i fängelse som får ditt hjärta att sjunga eller Bank Banksson som ger dig dyra presenter men får ditt inre att skruttna?
När du märker att du fastnar i huvudet, väger varje ord, stratifiera dina instagram inlägg eller på något vis känner ett behov av att mekaniskt manipulera din egna verklighet eller dig själv för att attrahera någon till dig så är det inte the one. Att fastna i huvudet när vi är intresserade är ett tecken på att den andra parten inte ger oss tillräckligt med bekräftelse. Att fastna i huvudet när vi själva är osäkra på vårt intresse är detsamma som: inte ett fuck yes, och därmed ett no. Om vi börjar vrida och vända på vilka sätt personen är toppen eller ej, och om vi gör ett dåligt eller bra beslut, om det är värt att fortsätta eller inte. Att du ens behöver ställa dig själv frågan om du är intresserad eller inte - är svaret i sig.
När vi tycker om någon fastnar vi inte i huvudet, tvärtom. Vi känner det. Fjärilar, upprymdhet, nyfikenhet, vi blir glada när dem hör av sig. Vi går med lite lättare steg. Det betyder inte att vi inte blir nervösa, det betyder inte att vi väljer våra ord med omsorg eller söker personens uppmärksamhet. Det betyder såklart heller inte att det är the one, men det är om något en vägvisare i om vi borde utforska kontakten eller inte. Fuck yes till att ge det en chans, helt enkelt.
Choice overload leder alltid till rejection mindset. Begränsa dina valmöjligheter, utforska en åt gången. Gå vidare, eller avsluta innan nästa.
Allt som inte är ett fuck yes, är ett no. Ibland försöker vår hjärna övertala oss om annat, men den inre känslan vet alltid. Var ärlig med dig själv och personen du träffar.
Att fastna i huvudet, eller gråzonen, tyder på att vi är osäkra på den andra personen, eller att den andra personen är osäkra på oss. Dvs - inte ett fuck yes.
När vi blir tydliga med våra egna intentioner, övar på att skapa kontakt och visar oss sårbara, rensar bort människor som inte uppfyller oss eller slösar vår tid, lyssnar på våra inre förnimmelser och blir ärliga med oss själva och andra - då öppnar vi dörren för den lilla, begränsade skara personer som faktiskt är värda att utforska mer. Och chansen för att träffa vår nästa stora kärlek ökar om inte markant - åtminstone en smula.
Kram
